Våldsbejakande djurrättsaktivism ska äntligen klassas som extremism

Ledare • 07 juli 2020 04:00

Aggressiva glåpord på kosläpp, söndersågade välta jakttorn och mordhotade lantbrukarfamiljer. Den militanta djurrättsaktivismen har gjort sig skyldig till mycket lidande för djurägare och viltvårdare, och de senaste åren har det blivit värre. Enligt Center mot våldsbejakande extremism (CVE) är personerna som är aktiva i organisationer som uppmanar till sabotage nu under lupp för extremistverksamhet på samma sätt som högerextremister och islamister. En rapport angående detta väntas från myndigheten inom kort.

De våldsromantiska djurrättskretsarna börjar alltså kartläggas ordentligt. Gott så. Men för många är det redan för sent. En rådgivare på myndigheten noterar i en intervju att ”Vi ser exempel runt om i landet där lantbrukare lägger ner. Att man lämnar politiska och ideella engagemang i rädsla för fortsatta trakasserier”. Det är en utveckling som borde tas på stort allvar.

Riksdagen har, med KD i spetsen, påkallat regeringens uppmärksamhet till tjänliga åtgärder för att minska otryggheten för dem som utsätts. Exempelvis lagstiftningen kring olaga intrång och hemfridsbrott som skulle kunna utökas för att skydda djurproducenter bättre mot militanta djurrättsaktivister. Men det går långsamt. Morgan Johansson (S) var på väg att KU-anmälas för att en utlovad utredning dröjt så länge. ”I bästa fall kan det bli ett ikraftträdande 1 juli 2021” säger han om propositionen som kan komma att läggas efter att utredningen ”förhoppningsvis” går ut på remiss i höst.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för “kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Men det är inte bara lantbrukare som utsätts. Jägare har länge fallit offer för extremisternas trakasserier. De dyker upp på jakter, ofta maskerade, och anstränger sig för att på olika sätt se till att jakterna inte kan genomföras som de var tänkta. En av de mest kända organisationerna är Hunt Saboteurs Sweden, vars Facebooksida dryper av kommentarer om hur jägare borde dödas under tortyrliknande former.

Viltvård har länge varit en del av den svenska folksjälen. Nyligen klassade Institutet för språk och folkminnen löshundsjakten som ett immateriellt kulturarv, ett steg mot att bli ett av Unescos världskulturarv. Jägare generellt åtnjuter ett högt förtroende. En mätning från Sifo 2017 kunde konstatera att 89 procent av svenskarna accepterade jakt, tre procent hade ingen åsikt och åtta procent var emot. Men delar av de åtta procenten är desto mer högljudda och legitimeras på olika sätt i det offentliga.

Under förra sommaren arrangerades en rovdjursmarsch i centrala Stockholm av Djurens revolt, en organisation som gjort sig kända bland annat för att kedja fast sig på minkfarmar. Två av talarna i arrangemanget var riksdagsledamöter från V och MP. Deras deltagande blev ett mycket onödigt legitimerande av organisationer som har trakasserier som en integrerad del av verksamheten.

När skadan väl är skedd är rättmätiga påföljder en viktig del av upprättelsen för de drabbade, och en tydlig signal gentemot organisationerna.

En jaktsabotör fick dock nyligen sänkt straff av hovrätten, trots att de gjorde samma bedömning av skuldfrågan som tingsrätten i höstas. Från ett lågt straff till ett ännu lägre, för en man som gjort sig skyldig till misshandel, olaga hot, hemfridsbrott, ofredande, rattfylleri och smitning från olycksplats utan att ångra något av det. Det är lätt att förstå frustrationen hos dem som utsätts.

Förhoppningsvis är klassningen av de våldsamma djurrättsaktivisterna som extremister en hjälp i att kunna mota bort dem. Men också en välkommen distinktion från den legitima djurrättsrörelsen. Mordhot, intrång och sabotage ska aldrig accepteras som opinionsbildning.



Source link

You must be logged in to post a comment.